fredag 13 mars 2009

Nu har jag lyckats misslyckas igen. Även om jag har en kalender och jag tror mig ha koll på tiden, så lyckas jag ändå att inte veta vilken dag det är eller vad jag håller på med. Hur kan det komma sig att jag inte kan veta vilken dag det är? Jag försöker ju verkligen. Planerar och planerar, och ändå missar jag en hel dag. Eller vänta nu, min mobil! Den kanske är inställd på fel datum? Kan det vara så enkelt? Att jag missat en hel dag för att datumet i den nya mobilen är felinställt? Då kommer jag att dööööda någon, eller något kanske. Det här är fruktansvärt. Jag försöker göra rätt och allting blir fel. Vad är det för mening med någonting längre?
Dessutom kan jag inte sluta skratta, för jag är sjuk, igen. Kan nog räkna antalet friska dagar sen julafton på ena handen. Det är flera månader sedan det var julafton, närmare bestämt snart tre långa månader. Idag ska jag iallafall försöka trotsa min sjukdom och ta mig till biblioteket. Måste försöka låna om mina böcker som jag trodde skulle lämnas tillbaka idag men som skulle lämnas tillbaka i går. Jag orkar inte med att misslyckas mera. Snälla låt mig lyckas med något. Är det verkligen möjligt att misslyckas med allting? Jag vill ha ett rosa kök. Det är konstigt. Jag mår nog inte riktigt bra.

torsdag 12 mars 2009

Jag har ju verkligen blivit dålig på att skriva något alls. Jag som egentligen borde skriva som en galning nu. Jag borde göra så mycket. Jag borde plugga lite mera, jag borde söka lite mera jobb, jag borde vara ute mera, jag borde vara mindre sjuk, jag borde vara lite gladare, jag borde använda min tid bättre, jag borde lära mig planera, jag borde äta, jag borde hitta mig själv, jag borde flytta, jag borde duscha, jag borde skaffa mig en dator som allting fungerar på, jag borde diska, jag borde sluta älta saker, jag borde träna mera, jag borde göra saker helt enkelt. En sak som jag dock har börjat tycka är lite rolig är humanistiska ämnen, där finns ju inget rätt och fel. Att svara att något är både rätt och fel ger rätt på frågan. Jag gillar det. Jag vill göra det ordentligt, men ja, tid verkar jag ha slarvat bort. Lite kanske jag har kvar. Nu måste jag bara försöka använda den. Stänga bort allt annat. Och använda min tid. Bara en liten detalj jag vill be om; snälla snälla snälla låt mig inte bli sjuk igen!