Jag upprepar mig. Faller för samma saker om och om igen. Men när han sa de där magiska orden som gör att jag faller i trans. De magiska orden som jag tror är verklighet. Det där om att inte tänka så mycket och leva i nuet. Det var då som förtrollningen bröts. Det biter inte på mig längre. Jag kommer säkert falla i en annan fälla. En annan dag. Men just nu förtrollningen bruten. Jag kan se klart. Kvart i två ragget fick gå hem ensam och min ryska suger. Mitt lilla ryska äventyr trollade bort magiken i att leva i nuet. Det krävs något annat. Ingen mera upprepning.

En dag med nya recept. En dag som slutade ensam i ett rum med två sängar. Mitt huvud är i uppror. På något sätt ska man leva sitt liv. På något sätt provar man sig fram. Jag försöker mig på nya sätt. Jag försöker mig på olika sätt. Jag känner mig obekväm och jag hamnar i mitten. Utan någonstans att gå. Jag är inte ensam. Jag känner mig inte ensam. Men ändå är jag det. Ensam och tjock.
En dag som slutade ensam i ett rum med två sängar. En natt då jag fick lägga mitt vackra pärlhalsband i min handväska. Säga godnatt och viska att det nog skulle komma till användning en dag. Tills dess ska jag gömma det. Ta hand om det och noga vaka över det vackraste jag äger.

Okej. Mitt sätt funkade inte. Det är vi alla överens om. Så nu gör vi som du vill. Du sätter reglerna. Och jag ska försöka följa dom. På riktigt verkligen försöka.