Jag har precis kommit ur duschen. Så ringer det på dörren. Logiskt sett är det helt självklart att det är grannens dotter som vill komma in för att hämta hunden. Jag tänker att det säkert är för att dörren är låst som hon inte kommer in och virar handduken om mig för att låsa upp dörren. Jag låser upp och tänker gå därifrån, grannar kan känna sig som hemma och gå och komma som dom vill. Det är inget konstigt med det. Men ingen kommer in så jag öppnar dörren och kikar ut. Där står en förvirrad man som gärna vill komma in och kolla på elmätaren. Och där står jag. I en handduk med blött hår. Jag inser att det hela måste se riktigt konstigt ut och i ett svagt ögonblick tror jag att det hela blir bättre om jag faktiskt säger att jag inte är så naken som jag ser ut. Att jag faktiskt har trosor på mig, för jag höll faktiskt på att klä på mig. Men så inser jag att det skulle göra det hela ännu värre. Stoppar orden med tungan, sväljer och säger att det är helt okej om han kommer in. Så försvinner jag in på mitt rum och känner skammen skölja över mig. Hur himla svårt ska det vara på en skala? Att bete sig som folk? Att använda sig av vissa sociala koder? Att INTE öppna ytterdörren iklädd så gott som ingenting?

Det finns tre saker jag borde göra. Ett är att plugga, två är att plugga och tre är att plugga. Det är inte så att de tre går att baka ihop till en sak, för det är tre helt olika saker som ska pluggas, i tre helt olika ämnen. Ett är fem artiklar som ska läsas och refereras på minst 1 a4 och högst 2 a4. Två är en dummy som ska göras i InDesign och tre är tre böcker som ska läsas och hundra föreläsningar som ska renskrivas. Helst skulle jag göra allt idag. Men kanske att jag kan nöja mig med att göra något idag. Men vad? Istället gör jag andra saker. Äter lakritschoklad från Island och läser saker jag inte alls borde. Funderar på hur man syr en kjol gjord av fem dukar med kurbitsmönster. Men nu ska jag försöka fokusera. Ett ska påbörjas. Om jag läser två artiklar idag och skriver typ en halv a4. Då har jag ju påbörjat det. Sen kanske jag kan få fortsätta med att sy kjolen, eller kanske att jag måste sy färdigt min jacka först. Å jag vill hellre sitta i en ateljé och göra roliga saker! Omåste saker. Omåste är roligare.