29 dagar kvar till halvtid och helt plötsligt känns det inte lika illa längre. Inte alls faktiskt. Andra dagen helt utan illamåendekänslor och jag älskar mat. Ansiktsfärgen har gått från vit till grön och tillbaka till något som kan räknas som normal vinterhy. Jag är påväg tillbaka. Vaknade i natt av att magen ploppade ut. Det är fortfarande inte en synbar mage. Men en kännbar. Nu vet jag på riktigt att den är där. Nu börjar jag tycka att det är spännande.

Jag har ätit en hel frukost! Jag har inte spytt upp den! Det är ju helt spännande! Kanske mitt liv är på väg tillbaka? Visst jag spydde när jag duschade men ändå! Då hade jag bara ätit en liten frukost. Spy när jag duschar får jag nog leva med ett tag. Är glad bara jag får äta mat och behålla den. Har gått ner nästan tre kilo nu. Om man räknar med att bebisen och allt som har med bebisen att göra nu väger ett kilo har jag gått ner fyra kilo. Vet inte om det är konstigt eller inte. "Alla graviditeter är olika".

Jaha. Då är det alltså hyperemesis jag har. Schysst att veta varför jag mår som jag gör. Men det är ändå tråkigt. Jag vill må bra. Vill göra ett bra jobb på jobbet och fixa saker. Allt jag kan tänka är att jag mår illa. Att allt luktar illa. Att allting smakar äckligt! Det suger. Bebisen. Parasiten. Hoppas du mår bra. Såg ett program igår om att mamman kan känna av bebisens personlighet redan i magen. Min bebis är otroligt envis och tror den vet bäst. Vad har jag gett mig in på?