Jag är alldeles ensam. Eller ja, hunden är hemma. Ensam hemma med familjens hund. Fiskarna är hemma med. Och bina. Men bina är inte så pratglada. Gulliga är dom, gulliga och lugna men inte så att jag går ut och sätter mig hos dom när jag känner mig ensam. Fast hellre sitta hos bina än hos skatungarna i trädgården, dom luktar så otroligt illa. Jag som såg fram mot att klickerträna en men nej då, inte att jag ens försöker klappa en skata när dom luktar så illa. Är det ens lagligt att göra skator tama? Nej, vad vet jag. Tror jag ska ta och domesticera skator istället. Det är verkligen en utmaning. Fast det kanske absolut inte är lagligt. I min ensamhet, som jag nu har försökt förbereda mig för i flera dagar har jag ägnat mig åt det gamla hederliga dataspelet Peggle. Ett dataspel som för tankarna till Linköping, till den fina stora trean med den urbota jobbiga trädgården. Trädgården som fick liv först när Johan flyttade in. När jag tänker tillbaka på trädgården känner jag inte några jobbiga känslor längre, jag vet att jag hatade den när jag bodde där. Nu däremot är den ett fint minne. Peggle, spelet som gav mig och Johan ett zenfyllt rum där vi kunde plugga. Eller det kanske bara är en efterkonstruktion. I vilket fall som helst, usch vad jag saknar tiden i lägenheten! Kanske för att jag inte hittat på något bättre att göra sen dess. Eller så kanske tiden i lägenheten faktiskt var jättebra. Jättefin. Jätterolig. Jättemysig. Jättebra. Bara jättebra. Bara väldigt jättebra. Det är inte riktigt samma sak att prata med sina vänner på msn och vara ensam i ett stort hus med en åskrädd hund som luktar fruktansvärt. Man kan lugnt säga att vissa saker var bättre förr. Tänk bara den tiden då man inte kunde köra bil utan att tro att man skulle köra på alla polisbilar man såg. Need for Speed Undercover. Jag är så glad för alla dagar jag fick i dataspelens värld. Allmänbildning kan man kalla det. Men värst vad djup och filosoferande jag blev bara för att jag är ensam. Har nog inte varit ensam på väldigt länge. Det är inte bra att vara ensam. Man tänker för mycket då. Det är mysigt att ha minnen att minnas när man har för mycket tid över. Nu borde jag göra något. Sluta sitta och spela spel och göra inget. Nu ska här skrivas saker som kan lämnas in så man får lite poäng ibland. Poäng kan man ju aldrig ha för många. Det är bara att hoppa iväg. Skriva och skriva. Och inte klickerträna skatungarna. Nej, just det. Inte klickerträna illaluktande skatungar. Hur är det med malen i akvariet då? Går den att klickerträna?