Rosa glittrande tånaglar i nätta sandaler och tunna sommarklänningar som virvlar runt brunbrända knän i ljumma eftermiddagsvindar. Sommaren gör mig trött. Gräset gör att min hals svullnar upp och snuvan går inte att stoppa. Och denna värmen! Vad ska man med den till??? Jag gömmer mig längst ner under mitt vintertäcke. Det enda stället som i alla fall håller ute en del av sommarvärmen som letat sig in i husets alla vrår. Om man räknar bort bastun. Den är bra isolerad och iskall. En stund i bastun gör att man orkar en liten stund ute i värmen. Jag målar mina naglar i söta färger och drömmer om vinter. Eller åtminstone ett regn. Vänta bara ska ni se att jag klagar när regnet kommer. Klagar på att man inte kan gå ut och sola för att det är regn. Inte för att jag skulle vilja sola nu. Då hade jag ju bränt mig och dessutom fått solsting. Dumma väder.

Okej, nu kanske det är så att det är bisticket jag har bakom örat som pratar, eller kanske getingsticket jag fått i ryggmärgen, men jag har funderat rätt mycket på en sak; Vad gör jag om jag får ett barn som älskar Karlsson på taket? Alltså den frågeställningen ger mig ingen ro. Det hade ju blivit helt omöjligt. Det är värre än om barnet gillar jultomten. Ett barn som gillar Karlsson på taket kan jag bara inte ha. Därför är det bättre att jag inte skaffar barn. Så nu behöver ingen fundera över när mina barn kommer. För min rädsla för Karlsson på taket är så stor att jag inte vågar sätta barn till världen. Okej, kanske lite för mycket bistick för att få normala tankar. Föresten smälte min chokladkaka i bilen. Och när jag skulle äta frukost på min första lite nyttiga dag blev det oboj, fil med russin och sockerpuffar och sist men inte nyttigast vitt rostbröd med honung. Man kan ju lika gärna äta en skål glass. Det borde nästan vara nyttigare.