Jag är stressad. Verkligen superstressad. Det är tråkigt. Jag kommer inte hinna med allt jag borde göra. Det håller mig vaken om nätterna. Jag kommer misslyckas och jag försöker tänka ut det bästa sättet. Jag måste verkligen klara tentan. Det är mitt viktigaste mål just nu. Jag försöker fokusera på det. Tenta tenta tenta. Inte tänka på andra saker. Men det gör jag givetvis i alla fall. Vaknar mitt i natten och drar efter andan. Kan inte andas. För jag ligger efter i min personresearch. Jag borde ha gjort så mycket mera. Även om jag inte vet riktigt när. Det är en process. Den tar sin tid. Och ja, kanske att jag fått ägna lite för mycket tid åt att försöka förstå hur det är moraliskt möjligt att göra det jag ska göra. Etiken i det hela är viktig. Jag har lite för höga krav på mig själv och på andra. På världen. Jag tycker det är viktigt med gränser. Personliga gränser. Jag tycker det är jobbigt att gå över gränsen. Även över gränsen till min egen personliga integritet. Sen är det den där rättegången jag måste gå på. Det försöker jag förtränga. Men jag måste göra det också. Med en gång. Jag försöker att inte låtsas om det. För jag orkar inte. Det är för jobbigt. Sen är det grupparbetet. Jag kan inte svika gruppen. Så därför är det lite lättare. Men bara lite lättare. Jag försöker göra mitt bästa. Även om det känns rätt kört. Men jag lovar mig själv att inte köra grupparbetet i botten. Jag lovar min grupp att jag ska göra mitt bästa. Även om mitt bästa just nu kanske är riktigt sämst. Jag kan inte fokusera. Jag hade behövt en termin som var mycket kortare än den är. Då hade jag lyckats. Om man bara hade fått ta igen sig ibland. Jag har exakt ett grupparbete, en rättegångstext, en genomgång av någon annans rättegångstext, ett bokreferat, en tenta och en personresearch kvar att göra innan kursen är slut. Det enda jag vet att jag kommer lyckas med är bokreferatet. Och jag har inte ens köpt boken ännu. Det här är inte bra. Jag måste på något sätt göra något. Men jag vet inte vad. För jag orkar inte sova. Jag orkar inte plugga. Jag orkar inte städa och jag orkar inte ens äta. Jag bryr mig inte ens om att jag äter gelantin. Skumtomtar i mängder. Fastän jag är potatisvegetarian och egentligen borde äta mat istället för godis. Jag bryr mig inte om skolan. För jag orkar inte. Allt kommer gå skit. Jag vill bara sova. Utan att vakna varje halvtimma i panik över något jag inte gjort. Jag har knappt gjort något. Men jag förstår inte heller när jag skulle gjort saker. Jag har gjort så mycket jag orkat. Men det har inte räckt till. Jag är inte tillräcklig. Men det är ingen nyhet. Jag är sån. Otillräcklig. Snälla låt mig sova hela natten. Åtminstone sju timmar. Så kan jag vakna sen och plugga. Så kanske jag kan klara tentan. Fokus. Snälla. Fokus.

Okej, jag har gått runt och funderat på en sak i snart en vecka. Jag bara inte kan släppa det. Så nu tänker jag låta bloggen ta över min uppbyggda ilska över en viss människa. En människa jag inte riktigt kan förstå. Jag kanske har fel men jag tycker att tränare ska vara lite förebilder. En aning. Åtminstone lite. Så om man är tränare för ett handbollslag ska man inte komma till matchen i jeans, med superstajlat hår, snygga kritvita Lacoste skor och en enorm snus under läppen. Vad är det för fasoner??? Vad sänder man för signaler? Till laget? Till de yngre handbollsspelarna? Till publiken?
Alltså, vad gör en wannabe stekare från Halmstad på handbollsplanen? Och hur mycket snus kan man trycka i sig under en match? Det var ju inte ens som att han försökte smussla med sitt snusande. Snusdosan åkte upp ur de otroligt nya jeansens bakficka titt som tätt och nya prillor trycktes snabbt ihop av hans nymanikerade fingrar och tog plats under läppen tillsammans med föregående snus. Okej, kanske jag tar i lite. Han kom inte från Halmstad, han kanske inte hade manikerat sina naglar, inget fel med varken Halmstad eller manikyrer. Alla handbollspelare och tränare får gärna komma från Halmstad och manikera sina naglar. Det var inte riktigt det som var grejen kanske. Men handboll är svett, klister, fula sportstrumpor, gula kort och otroliga mål.
Det känns som att handbollsplanen är lite av en offentlig plats. Där man faktiskt ska uppföra sig. Inte göra reklam för snus. Det är nog det som suger mest. Och att han hade på sig jeans.
Nu ska jag inte tänka mer på honom. Dumma tränaren. Wannabetränaren. Vars lag visserligen vann. Så kanske att man kan vara en bra tränare även om man inte ser ut som det. Men det är ju bara honom själv det påverkar. Han blir ju inte trovärdig. Han förminskar sig själv. Varför inte bara ta på sig ett par mjuksbyxor och slitna gympadojor och lämna snuset i väskan tills pausen? Stajla håret kan man ju göra ändå. Det är inget som säger att man inte får vara snygg. Fråga bara handbollsspelarna själva. De är duktiga på plattångar och geléer. De vet hur man stajlar sig snygg och ändå kan spela handboll. Det är lätt.
Nu kanske jag kan släppa den dumma tränaren.

Jag är glad att det är handbollsVM just nu. Det betyder en liten större del handboll i livet. Vilket alltid är en fördel. Sen att jag av någon konstig anledning koncentrerade mig så mycket på att plugga att jag glömde tiden på Sverige - Frankrike matchen och bara fick se 15 minuter av andra halvleken känns lite surt. Men jag kunde missat hela. Vilken duktig målvakt Frankrike har.
Det hela är ett bevis på att man inte ska plugga. Jag hade ju kunnat plugga före och efter matchen. Men före blev till under. Inte alls bra. Pluggande suger. Och Sverige förlorade. Helt klart pluggandets fel.

Det dummaste med svininfluensavaccinet är att man inte kan ta på sig jackan utan att det gör ont. Ont. Jag är lite ofokuserad. Ibland känns hela världen mysig. Som just nu. Äter frukost i sängen. Har gjort det ett tag. Tittar på handbollsVM och småvägrar att plugga. Eller nej, jag vägrar inte. Jag bara inte förstår att det är plugga jag borde göra.
Ibland känner jag mig som mig själv. I små glimtar. Då blir jag glad.
Varför får handbollsdamerna så mycket gula kort och utvisningar? Minst ett gult kort i minuten. Fortsätter matchen så blir det ju inga spelare kvar på planen. Alla kommer sitta på läktaren med rött kort.
Spännande. Ska äta lakrits.