Jahapp, där bestämde jag mig. Det var rätt enkelt. Allt som behövdes var några korta ord.

Idag är jag så glad att jag knappast kan tänka klart. Det här är den bästa dagen på flera år. Bättre än alla andra dagar. Och den har knappt inte ens börjat. Dessutom är jag på jobbet i tid. Allt blir bättre bara man går upp tidigare. Ska nog börja med att komma till jobbet en halvtimma tidigare. Då är jag nog mer i fas med min egen dygnsrytm och kan få mer gjort.

Nu börjar jag bli nervös. Jag vet att jag inte borde hetsa upp mig. För grejen är den att det inte är en grej. Men möjligheterna som står framför mig gör det hela väldigt knasigt. Vad är det jag ger upp? Förstår jag det? Kommer jag gråta?

Köpte en bok. Köpte två. Ingen ny jacka eller nya skor. Är nöjd med mina böcker. De passar bra i bokhyllan och innehåller information jag egentligen längtar efter.

Men om det är något jag borde försöka prata med. Då är det mina kläder. Varför har vi slutat prata? Varför lyssnar dom inte längre? Bara hänger där som döda ting på mig. Bryr sig inte om stil eller något alls. Ropar inte ens på mig när jag glömmer bort dom. Om det här är att vara vuxen struntar jag i det.

Jadu. Det här är ju också en situation. Skulle jag säga. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den. Vad ska jag göra? Ska jag vara... ärlig? Ärlig? Är det verkligen en bra grej? Och mot vem ska jag vara ärlig? Mot mig? Jag hatar att vara ärlig mot mig själv. Jag hatar att berätta sanningar för mig själv. Jag lever mycket hellre i ovetande. Från och med nu vägrar jag prata med mig själv.