fredag 20 mars 2009

Dagens roligaste:
"Skriv i fårboken; Tacka 3055 är Enspent, höger bak"
Det ligger ett lamm och bajsar i mitt knä. En liten lurvig hundvalp har fastnat i en maska på mina strumpebyxor och drar i väg dom långt bort. Jag träffade en bagge som jag lärde gå i grimma i somras. Han blev glad över att se mig och kände igen min röst. Lite coolt är det ju faktiskt. Jag har lärt mig skillnaden på positiv och negativ, och negativt är inte alls så negativt som det låter. Inte i inlärningsvärlden i alla fall. För där betyder det bara minus något. Och om man minusar bort tjat till exempel, då är det ju rätt positivt, men det kallas negativt för att det är ett minus. Kanske inte alls låter särskilt klart eller smart, men man lär ju sig, och det är ju viktigt att det inte känns bra för en själv om man ska lära någon annan något. Ingenting är förståligt, men det är helt klart helt förståligt och inte alls svårt! Lammet sprang just in bakom soffan för att hälsa på en liten bortsprungen valp. Undra om jag borde duscha. Eller ja, det är ju bara fredagkväll. Man kan ju gå ut i hagen och leka med fåren. Jag är helt nöjd.

tisdag 17 mars 2009

Det går inte att skriva med solen i ögonen. Jag hittar för tjugonde gången idag på något nytt att klaga på. Ingenting får jag gjort. Eller jo, jag har gjort en del, t ex skrivit färdigt min text om marxismen. Kom på att jag inte förstått någonting och att det är något som är alldeles alldeles jättefel med texten, men ingenstans hittar jag lösningen, varken i mina böcker eller på internet. Läste en bok på 600 sidor nu på morgonen, det tog sådär två timmar kanske. Alltså, nu var det ju inte som om jag läste precis hela boken ordagrant, men jag fick en mycket bra överblick och kan nu lätt leta på stycken i boken som jag behöver. Jag använder ordet nu alldeles för mycket. Det blåser utomhus. Väldigt irriterande. Men mest irriterande är solen. Den är ju precis överallt och lyser gör den också. Jag måste hitta skugga för att få någonting gjort idag. Jag blir glad om jag får ihop en sida text på min text om Iran idag, kanske en och en halv, då är jag nöjd. Men det betyder ju att jag måste börja skriva också. Ska gå ut och mjölka en tacka istället. Det är bara att trycka 500 gånger så är hon färdig mjölkad, eller ja, då har man i alla fall kramp i fingrarna så då är man färdig. Hoppas egentligen att lammet bara kan äta istället.
Jag har föresten lyckats sätta igång en karusell för mina leder. Kanske att jag kan få veta varför dom gör outhärdligt ont och kanske att det finns någonting man kan göra åt det. Jag tänker i alla fall låtsas att det finns något man kan göra åt det, för tänk vad coolt att inte ha ont.
Nu har solen gått i moln. Kanske borde ägna den lilla tiden som jag kan till att skriva på min inlämningsuppgift och kanske bli färdig någon gång. Fast nu kom solen fram igen...

söndag 15 mars 2009

Idag, precis som igår satte jag alarmet på halv åtta. Halv åtta är inte en otroligt tidig tid, speciellt inte om jag nu gått upp vid åtta hela veckan. Men nu är det helg, inte för att denna dagen skiljer sig åt någon av de andra dagarna den här veckan, men bara vetskapen om att det är helg har gjort det helt omöjligt för mig att gå upp på morgonen. Igår pluggade jag nog 45 långa minuter. Det betyder att jag tänker tvinga mig att plugga minst åtta timmar idag. Vilket jag hade kunnat beta av två tre timmar på, men nu gick jag ju inte upp när väckarklockan ringde, jag gick inte ens upp när jag vaknade klarvaken en timma innan klockan ringde. Jag låg bara kvar i sängen och blundade stenhårt för att inte låta solens varma och extremt irriterande ljusa strålar väcka mig ens lite. Jag borde ju vara glad för det fina vädret men jag låtsas inte om det. Ignorerar det fina vädret och allting jag borde göra. Jag tror jag har sju eller åtta sidor att skriva och snart är det deadline. Varför kan jag inte bara skriva? Eller åtminstone samla lite information så att skrivandet blir lite lättare? Läsa boken jag ska skriva om tillexempel. Det kan ju vara en fördel att ha gjort det. Även om det inte alltid är nödvändigt. Jag ska nog försöka äta lite frukost. Sorgligt nog tycker min kropp och min hjärna att den gjort tillräckligt idag, den har ju lyckats gå upp. Usch, om man slapp motivera sig själv hela tiden. Det hade varit så mycket enklare. Nej, nu är det bara att hoppa iväg. Eller sitta kvar, man kan ju alltid kolla in internet.