Idag, precis som igår satte jag alarmet på halv åtta. Halv åtta är inte en otroligt tidig tid, speciellt inte om jag nu gått upp vid åtta hela veckan. Men nu är det helg, inte för att denna dagen skiljer sig åt någon av de andra dagarna den här veckan, men bara vetskapen om att det är helg har gjort det helt omöjligt för mig att gå upp på morgonen. Igår pluggade jag nog 45 långa minuter. Det betyder att jag tänker tvinga mig att plugga minst åtta timmar idag. Vilket jag hade kunnat beta av två tre timmar på, men nu gick jag ju inte upp när väckarklockan ringde, jag gick inte ens upp när jag vaknade klarvaken en timma innan klockan ringde. Jag låg bara kvar i sängen och blundade stenhårt för att inte låta solens varma och extremt irriterande ljusa strålar väcka mig ens lite. Jag borde ju vara glad för det fina vädret men jag låtsas inte om det. Ignorerar det fina vädret och allting jag borde göra. Jag tror jag har sju eller åtta sidor att skriva och snart är det deadline. Varför kan jag inte bara skriva? Eller åtminstone samla lite information så att skrivandet blir lite lättare? Läsa boken jag ska skriva om tillexempel. Det kan ju vara en fördel att ha gjort det. Även om det inte alltid är nödvändigt. Jag ska nog försöka äta lite frukost. Sorgligt nog tycker min kropp och min hjärna att den gjort tillräckligt idag, den har ju lyckats gå upp. Usch, om man slapp motivera sig själv hela tiden. Det hade varit så mycket enklare. Nej, nu är det bara att hoppa iväg. Eller sitta kvar, man kan ju alltid kolla in internet.