Det går inte att skriva med solen i ögonen. Jag hittar för tjugonde gången idag på något nytt att klaga på. Ingenting får jag gjort. Eller jo, jag har gjort en del, t ex skrivit färdigt min text om marxismen. Kom på att jag inte förstått någonting och att det är något som är alldeles alldeles jättefel med texten, men ingenstans hittar jag lösningen, varken i mina böcker eller på internet. Läste en bok på 600 sidor nu på morgonen, det tog sådär två timmar kanske. Alltså, nu var det ju inte som om jag läste precis hela boken ordagrant, men jag fick en mycket bra överblick och kan nu lätt leta på stycken i boken som jag behöver. Jag använder ordet nu alldeles för mycket. Det blåser utomhus. Väldigt irriterande. Men mest irriterande är solen. Den är ju precis överallt och lyser gör den också. Jag måste hitta skugga för att få någonting gjort idag. Jag blir glad om jag får ihop en sida text på min text om Iran idag, kanske en och en halv, då är jag nöjd. Men det betyder ju att jag måste börja skriva också. Ska gå ut och mjölka en tacka istället. Det är bara att trycka 500 gånger så är hon färdig mjölkad, eller ja, då har man i alla fall kramp i fingrarna så då är man färdig. Hoppas egentligen att lammet bara kan äta istället.
Jag har föresten lyckats sätta igång en karusell för mina leder. Kanske att jag kan få veta varför dom gör outhärdligt ont och kanske att det finns någonting man kan göra åt det. Jag tänker i alla fall låtsas att det finns något man kan göra åt det, för tänk vad coolt att inte ha ont.
Nu har solen gått i moln. Kanske borde ägna den lilla tiden som jag kan till att skriva på min inlämningsuppgift och kanske bli färdig någon gång. Fast nu kom solen fram igen...