Oroväckande nog känner jag att värken i fingrarna är tillbaka. Jag försöker att inte låtsas om det. Jag blundar jättehårt. Blundar blundar blundar. Sen drömmer jag mardrömmar. Då vågar jag inte sova. Kurar ihop mig under både sommartäcket och vintertäcket. Då blir det alldeles för varmt och jag kan inte sova sen när jag inte är rädd längre. Ibland önskar jag att jag hade mycket mer tid.

På handfatskanten ligger en ligger en tjock hinna av sminkrester, i köket står en odiskad kastrull. Tvätten hänger fortfarande slarvigt över soffan och alla köksstolarna. Travarna med skolböcker har ramlat ihop och fått ett litet lager av damm över sig. En assiett med två tomma bullpapper ligger förvånansvärt nog under soffan. Kommunallagen har lagt sig i min säng och jag får knappt plats själv. Det är som om hela lägenheten varnar mig för vad som komma skall. Jag vill egentligen sova. Men känner att jag borde plugga. Det är fredag kväll. Snälla. Låt mig slippa. Jag lovar att städa lite i morgon.

Tända ljus som brinner ner när man somnar. Lite panikkänslor för saker jag borde gjort förut. Musik med nostalgi och riktig hemlagad mat. Jag har det rätt bra just nu. Lite flummig är jag. Lite bakom flötet. Lite för söt är jag. Men det känns som om det inte gör något. Vänta bara tills nästa vecka, då börjar min nästa kurs. Då är det bara stearinljusen som brinner om natten som är fina.

Jag äter avokado. Det sammanfattar den här dagen. Det är allt.