Det slog mig just vad jag måste göra. Det gör ont. För jag vill inte. Jag vill fördöma det soliga vädret. Allt det hårda jobbet som gör att man får massa tid att tänka. Att känna. Det måste få ett slut. Jag kan inte gå runt och tänka. Eller känna. Inte ens så här. Jag ska gå upp tidigt. Jättetidigt. Och jag vet vad jag ska göra. Nu är det dags att göra allting rätt. Jag kommer göra allting fel. Men idag fick jag åtminstone jättemycket gjort. Spikpistol. Varmt vax. Fungerande rollrar. Hundvalpar. Rivsår. Myggbett. Kladdkaka. Bada. Köra bil med automatväxel. Äta godis. Bada. Skärp mig. Exakt nu. Bli svartsjuk och inse fakta.

Jag vill också ha en stuga i skogen med mina två hundar. En stor och en liten som husdjur till den stora.
Sen ska jag skriva en saga om argentinska drottningar. Men det får jag inte göra nu. För jag måste lyssna på min kusin som bara gnäller. Fastän hon har den bra rollern. Min är dålig. Riktigt dålig. Händerna är fulla med blåsor. Om jag skyndar mig kanske jag kan få den bradiga. Jag måste skynda mig.