Det är Johan som har lärt mig. Eller jag som lärt Johan. Eller jag saknar Johan. Johan är den som håller mig uppdaterad. Han berättar alltid vilka serier jag borde se, vilka jag borde undvika och vad för spännande saker som händer i säsong fem. Han berättar om jag borde sluta se en serie efter en viss säsong för att inte bli besviken och vilka filmer som jag absolut ska undvika för det är jultomtar i dom. Han ger mig fina tolkningar av nyckelscener i viktiga filmer så att jag kan hålla koll på allting och ge insiktsfulla kommentarer när filmfolk diskuterar filmer, fastän jag inte ens sett dom. Och jag gillar att ha koll. Jag gillar att Johan ger mig koll på saker jag inte har någon aning om. Han ger mig koll på zombie filmer och läskiga datorspel.
Men nu till problemet. Det är visst inte så att alla andra gillar att få veta hur tredje säsongen kommer sluta när man sitter och tittar på första säsongen av en serie. Det är visst så att folk kan bli riktigt arga om de får veta vem som vann Top Model åtta när man tittar på första avsnittet. (Okej, Top Model var det kanske inte Johan som berättade för mig vem som vann).
Och jag kan inte riktigt förstå det. När jag ser en ny serie så pratar jag med en gång med Johan och frågar honom hur det kommer gå och om det är värt att titta på. Då vet jag ju att jag inte slösar min tid på något som inte är bra. Eller något som jag inte gillar. Johan tipsar mig och jag litar alltid på honom. Johan är till och med så bra att han kan berätta för mig hur det kommer gå i en serie eller film han inte sett själv. Det är helt otroligt duktigt av honom.
Egentligen försöker jag ju bara vara snäll. Försöker föra vidare lite av den kunskap Johan gett mig. Dela med mig. Men nejdå, då blir folk arga. Det är ju helt konstigt. Helt oförståligt. Johan är bäst.

Grekland strejkar. Jag bryr mig inte. Jag bryr mig inte alls. Jag känner att allt går åt skogen idag. Idag är sista dagen av mitt liv som jag minns det. Idag vill jag förstöra allt. Jag är sjuk. Och nu strutar jag i precis allt. Sjuk sjuk sjuk. Kan leva på ingenting. Utan jobb försmäktar jag på denna öde ö. Jag hatar allting. Jag vill inte vara med mer. För jag förstör allt jag rör vid. Och jag kan inte ens ha ett helt vanligt samtal med mina klasskompisar. Jag hatar allting. Precis allting. Och det enda jag måste göra just nu är att sluta stressa. Det enda jag just nu inte kan göra är att sluta stressa. Och hitta på en rubrik om Greklands strejk. Jag hatar Grekland. Otroligt mycket. Finns det ett ord för strejk som inte har några nedhäng? Finns det då kanske jag blir glad. Annars ska jag bara gräva ner mig och aldrig mer uppstå. För jag hatar allt.

Jag vill låta alla journaliststudenter som vill använda datasalarna när folk har lektion möjligheten att tänka över sitt behov av datasalen och fundera på om det inte är roligare att hoppa från tredje våningen ner i snön. Det hade varit värt en tanke tycker jag.