21 dagar kvar tills halva tiden har gått. Jag vill äta kött hela tiden. Och dricka vätskan i pizzasalladen. Äta ohälsosamma mängder oliver och creme fraise. Jag gråter för allting och orkar inte tvätta. Jag oroar mig för allting. Jag har bara köpt ett par strumpor till bebisen. Som om det är nog. Äsch. Det är långt kvar. Jag tänker mycket på att det är roligt. Börjar planera semestern och att gå ner i arbetstid. Förbereda för hösten. Allting kommer lösa sig. Jag har gott om tid. Nu kan det nog vara dags med lite mer middagsmat. Visst att man "inte ska äta mer än vanligt" när man är gravid. Men nu, tre kilo lättare tror jag mer på att äta det jag är sugen på än hålla mig till någon himla norm i ätande. Som sagt. Snart halva tiden och minus tre kilo. Synd bara att jag inte är sugen på kakor. Bakelser liksom. Tänk vad härligt. Men nej, min bebis vill ha kött. Jag vill vara vegetarian. Så kan det gå. Jag börjar faktiskt så smått att gilla hen. Hen som får min mage att bubbla som om jag hade en kastrull kokande vatten i mig. Så är det bara bebisen som springer runt i livmodern. Hela jag bubblar.

Alltså. Bebisen ska nu vara 20 cm lång. Och väga runt 280 gram. Den ska alltså växa 1,5* på längden och typ 12,5* på bredden. Vad är det för konstig pinne jag har i min mage? En pinne som springer runt runt så fort jag vilar. Livmodern är som en handboll nu. Helt plötsligt ploppade den fram så jag kunde känna den. Under naveln. Väldigt tufft. Väääldigt tufft.

Två kvällar i rad har bebisen sprungit runt runt runt i magen. Det känns som att hela världen rör sig. Det är så tufft. Lille bebisen. Nu vet jag att du är där.

Idag vill jag ha popcorn doppade i gräddfil. Det regnar. Jobbet håller på att krascha och reda upp sig på samma gång. Jag ser fram mot hösten. Och våren. Mot att få hälsa på ibland och bara göra roliga saker. Blir roligt med bebisen också. Känns härligt att det äntligen känns spännande.