Min mage har lite storhetsvansinne. Den uppenbarar sig förgylld och med ett harem av glittrande revben. Och budskapet magsäcken ger mig är att min mage är det bästa som någonsin hänt mig.

Jepp, nu känner jag det. Precis nu. Det är ett lätt illamående och en liten liten klump som tynger mig som en sten. Det är inte mitt hjärta och det är inte min ångest. Det är chokladmjölk. För mycket chokladmjölk. Jag ska sluta dricka mjölk just i denna sekund. Varför tror jag alltid att det funkar? Varför blir jag förvånad när jag får ont i magen?
Om en stund ringer Karin och vi ska gå och få massage. Kanske att lite ångest försvinner då? Jag måste försöka göra saker. Bygga upp ett liv igen. Bit efter bit. I går drack jag te. I dag går ja på massage. I morgon ska jag försöka simma. Lite. Det hoppas jag på iallafall. Sen ska jag titta på serier i helgen. Och gå på handboll. Nej, nu blev det för mycket igen.

Jag är stressad. Det verkar inte bli mindre, någonsin. Jag bara fortsätter panika. Men jag känner iallafall mig lite glad. Jag gillar att planera. Jag är inte lika intresserad av att genomföra. Men kanske lite. Lite. Jag vill göra något. Och då är detta lite intressant.
Basket idag. Jag börjar fatta sporten. Den är faktiskt rätt intressant. Den också. Vissa domare är mer kompetenta än andra. Jag längtar till handbollen i morgon. Sport är mitt lilla andningsfönster. Det är då jag glömmer allt annat och upplevelsen lämnar mig lite lugn inombords. En stund iallafall. Sen stressar jag igen. Måste tänka om på något sätt.