tisdag 11 maj 2010

Jag har precis kommit ur duschen. Så ringer det på dörren. Logiskt sett är det helt självklart att det är grannens dotter som vill komma in för att hämta hunden. Jag tänker att det säkert är för att dörren är låst som hon inte kommer in och virar handduken om mig för att låsa upp dörren. Jag låser upp och tänker gå därifrån, grannar kan känna sig som hemma och gå och komma som dom vill. Det är inget konstigt med det. Men ingen kommer in så jag öppnar dörren och kikar ut. Där står en förvirrad man som gärna vill komma in och kolla på elmätaren. Och där står jag. I en handduk med blött hår. Jag inser att det hela måste se riktigt konstigt ut och i ett svagt ögonblick tror jag att det hela blir bättre om jag faktiskt säger att jag inte är så naken som jag ser ut. Att jag faktiskt har trosor på mig, för jag höll faktiskt på att klä på mig. Men så inser jag att det skulle göra det hela ännu värre. Stoppar orden med tungan, sväljer och säger att det är helt okej om han kommer in. Så försvinner jag in på mitt rum och känner skammen skölja över mig. Hur himla svårt ska det vara på en skala? Att bete sig som folk? Att använda sig av vissa sociala koder? Att INTE öppna ytterdörren iklädd så gott som ingenting?

Inga kommentarer: