Jag vaknade lycklig. Hade drömt om snö. Mängder med snö. Om två tjocka datorskärmar och ett sönderklippt VISA-kort. Men mest om snö. Att det snöade så mycket att jag var tvungen att sätta mig i en bil för att kunna prata i telefon. Sen körde bilen iväg och när jag kunde hoppa ut vid ett rödljus var jag tvungen att gå upp för hela den hala snöiga backen igen. Det var underbart. Solen glittrade i snön och allting var rätt jobbigt. Men ändå. Det var härligt att se snö. Härligt att komma bort från höstrusket. Den fruktansvärda blåsten som blåser bort hela Göteborg. Vad ska den vara bra för? Jag längtar till tjocka täcken av snö och frostbitna kinder. Efter stjärnklara nätter och glittrande snö. Jag är så på fel plats.