Du ger mig mat. Sen ler du med dina vackra ögon. Det är ett mysigt lugn i Kortedala. Jag kan vara som jag vill. Du förväntar dig ingenting. Jag känner mig accepterad. Du ger mig en snabb analys av min psykiska obalans. Visar mig att el är farligt. Precis vad jag alltid misstänkt. Sen pratar vi om värme, conductivity eller vad det nu heter. Och diskuterar böcker. Logiskt. Och jag är i säng tidigare än alla andra dagar. Hemma i min egen. Det var en trevlig kväll. En mycket behövlig kväll. Till nästa gång får det inte dröja lika länge. Men nu måste jag sova.