Nu börjar jag bli väldigt orolig. Öronen står ut och hon ser ut som en gammal tant. Lillasystern min. Egentligen har jag varit orolig länge. Men det här är nytt ändå. Det här är på allvar. Jätteallvar. Vad ska vi göra?
Vill du ha sanningen kanske du ska läsa en annan blogg. Inte för det jag skriver är osanning eller påhitt. Jag berättar bara precis hur jag upplever allting. Sanningen kan vara så mycket, den behöver väldigt sällan vara svart eller vit. Det finns ju så många andra vackra färger, som grönt, blått och orange.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar