Det är svårt att hitta på saker att skriva om när man spenderar en dag i soffan. Jag skulle kunna skriva en essä om skillnaden på svenska, australienska och Tyra Banks Top Model. För det finns skillnader. Stora skillnader. Men jag tror inte att det är någon som bryr sig om mina små funderingar från sjuksoffan. Knappt att jag bryr mig själv. Knappt att jag orkar bry mig. Jag håller på att bli som dom. Med dom, menar jag mina sjuka föräldrar som gnäller och vältrar sig i sin sjukdom. Dom har åtminstone fått penicillin. Jag har bara precis börjat må dåligt. Det är mest synd om mig. Nu måste jag äta igen. Detta eviga ätande. Ett heltidsjobb.