Mitt minne är alldeles för kort, jag glömmer inte allt, utan de perfekta orden jag skulle skriva ner. Och för en gång skull glömde jag dom inte för att jag var för lat för att skriva ner dom i blocket jag alltid har till hands, utan för att jag hade glömt pennan jag alltid har i min väska. Då känns det ju ännu värre. För att jag faktiskt hade tänkt skriva ner det men misslyckades. Men ändå, om det är något som min vistelse på Island har lärt mig är det att man aldrig klarar sig utan ett block och en penna. Man vet aldrig när man behöver det. Det är skönt att slippa ha allting i huvudet på en gång. Jag ville skriva om en varm kopp choklad i ett hus där trapporna är oändliga. Ett hus där fåglar flyger fritt, i en stad jag bara kan orientera mig i med hjälp av nattens mörker. Men nu tror jag det får vila lite i min hjärna istället. Jag vill vila också. Jag är trött. Jag borde skaffa mig en kalender och sluta skriva viktiga saker på baksidan av andras gamla kvitton.