Idag känner jag mig frisk. För första gången på otroligt länge. Det är rätt trevligt. Jag har fått pluggat lite. Men efter ett tag så övergick pluggandet till något otroligt mycket roligare. Jag är salig. Riktigt salig. En liten liten bebis. Det är nog det allra vackraste jag sett på länge. Det allra mysigaste jag någonsin sett. Det allra mysigaste att bära runt på. Att mata. Att byta blöja på. Att bära bära bära. Att se ett litet leende som nästan är större än den lilla bebisen. Att busa och försöka ligga steget före, försöka att få tag i alla små saker som kan ligga på golvet och som kan bli bebisens nästa mål att stoppa i munnen. Mjuka små fötter och lukta gott. Jag är helt salig. Det spelar ingen roll om bebisen skulle få för sig att skrika hela dagarna. Jag hade ändå varit salig. Bebisar är helt otroligt fina. Jag ville inte ens lämna tillbaka den.