Jag känner mig inte så lycklig längre. Jag lyckades nog bara intala mig att jag var lycklig för några ögonblick. Nu känner jag mig bara tom. Eller ja, jag är lycklig, det är jag. Det är bara det att allting känns lite meningslöst. Eller inte allting. Jag bara överdriver. Men allting är inte riktigt på plats ännu. Det är svårt att göra framsteg när man inte riktigt vet vad som är ett steg. Man kan ju egentligen inte göra saker värre heller. Fast det hade varit trevligt att lyckas ibland. Idag har jag lyckats göra te. Det är allt jag lyckats med på hela dagen. En liten promenad med hunden i pjamas. Alltså, hunden hade inte pjamas, jag hade pjamas men orka skriva en mening som är grammatiskt rätt. Hur ska jag kunna bli journalist? Idag skrev jag en text. Jag blev så lycklig över att orden flödade ur mig. Det var en alldeles riktig text, en text som visade på att allting är som det borde, annars hade den inte kunnat existera. En text som visade på att ja, saker som bara är rätt. Det gjorde mig glad, rädd men glad. Och jag är tacksam över att skrivandet flög över mig. Tacksam för då vet jag att jag gör rätt. Jag behöver inte fundera mera. Nu kan jag bara vara.