Jag vaknade av mina egna snyftningar och med ångesten svettandes över hela mig. Det är inte klokt. Inte över huvud taget klokt. Det är som att kärleken är för svår att bära. Som att sanningen är alldeles för påtaglig. Den värsta mardrömmen är verklighet och jag kan uppleva den om och om och om igen.
Att flytta från Johan är det jobbigaste jag någonsin gjort.
fredag 4 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar