fredag 27 mars 2009

Nu är jag allt en aning bitter. Jag brukar inte skriva om vad jag läst i tidningen eller vad som står på internet, men nu är jag riktigt bitter. Och för första gången någonsin ska jag säga någonting om kungafamiljen. Carl Philip visar upp besticken han formgett, inget fel i det, fint att han gör något. Fint att han använder sin utbildning. Men det är här bitterheten kommer in, när man läser texten får man veta att han läst grafisk design och reklam inte bara i Sverige utan också i USA. Inget fel i det heller, det är bra att plugga. Så, egentligen är det inte förrän nu bitterheten kommer in, när man läser att han nu tänker plugga till lantmästare i Alnarp. Hallå? Är det okej för vissa att bara plugga hela livet? Medan vi andra måste växa upp och skaffa oss ett jobb. Är det bara vissa som samhället gör ledsna med att förklara att man inte kan gå i skolan hela livet? Att det bara är en dröm, en fantasi, som inte kan bli verklighet, för i verkligheten går man inte i skolan hela livet. I verkligheten måste man utbilda sig till något och sen skaffa sig ett jobb. Kanske att det är sant, prinsar och prinsessor i sagor kan plugga hela livet om det är det dom önskar. Vi vanligt folk får nöja oss med några år och massa studieskulder. Jag önskar att jag var en prinsessa. Jag skulle ge alla mina tiaror och fluffiga rosa klänningar för att få utbilda mig till allt jag vill.

1 kommentar:

Anonym sa...

Visst är det osannolikt orättvist man har rätt att vara riktigt arg inte bara lite bitter i ett sånt här speciellt fall.Ska sedan studietiden dessutom tidsbestämmas och studielåen rättas efter det så finns det inte svenska ord som täcker för de känslor det föder.