Idag är jag tjejig. Orkar inte riktigt gå upp. Börjar dagen med kakor och mjölk. I sängen. Vet inte om det är något tjejigt med det egentligen. Men att jag spiller i min dator, det är nog rätt tjejigt. Nu har jag inte gjort det precis den här gången. Men det kunde inträffa. Det har hänt förr om man säger så. Jag drömmer konstiga drömmar. Jag förväxlar människor. Ingen säger emot. Men någon blir ledsen. Fast det vet jag inte. Jag blir så trött. Jag måste gå upp. Gå till skolan. Ta med mig ett usb-minne, mitt passerkort och mitt utskriftskort. Layouta min text och lämna in den. Innan 13. Jag har inte panik ännu. Jag hatar att jag drivs av panik. Att ingenting blir gjort före det verkligen måste. Jag hatar det. Jag måste börja göra saker lite mer i förebyggande syfte. Det betyder att jag i helgen ska läsa en bok och skriva en recension. Att jag idag ska ta med mig datorn och smutstvätten till mormor efter skolan och skriva en grej medan jag tvättar. Det måste bli så. Annars blir det alldeles för mycket smutstvätt. Annars blir jag aldrig färdig med det jag ska skriva. Varför kan jag aldrig skriva något vettigt på min blogg? Jag är nog inte vettig. Inte ens lite. Lyckan håller på att falna. Jag behöver en ny tenta. Jag behöver en liten kick. Någonting. Tre timmar instängd i ett tyst rum. Utan dator.