Så här är det. Spöket i trappan har försvunnit. Det har inte visat sig sen farfar var här och skrämde bort det. Skallerormen i micron är fortfarande kvar. Ute är det soligt. Mycket soligt. Inne är det kallt. Jag förstår mig inte på mig själv. Eller jo det gör jag. Jag är bara trött. Ska ta på mig min tjocka ylletröja/klänning och gå ut och sätta mig i parken. Alldeles stilla. Sen ska jag sitta där tills det börjar snöa. Och tänka på goda kakor jag i hemlighet längtat efter väldigt länge utan att veta om att det var precis det jag längtade efter. Alldeles stilla i snön.