Min mobil har lagt av, eller ja, mobilen jag lånat av mamma har gått hädan. Inte ett ljud kan jag få ur den. Det är bara en vit skärm. Det gör mig lite ledsen. Och väldigt avskärmad från omvärlden. Hela min tidsuppfattning har fått sig en stor törn. Jag har inte bytt batteri på min klocka upptäckte jag nu. Och hur ska jag kunna vakna utan en väckarklocka?
Hur ska jag ens kunna veta vad klockan är? Det här blir dyrt. Inte nog med att jag måste skaffa mig en ny mobil. Jag gillar inte att skaffa mig nya mobiler. Jag gillar när saker håller. För alltid. Känner mig lite som en miljöbov idag. Har inte ens tid att ägna flera veckor åt att väga för och nackdelar med nya telefoner och leta bland tester för att hitta en bra. Jag borde insett att det här skulle inträffa. Att en perfekt användbar telefon bara skulle dö över natten. Lite borde jag se in i framtiden.
Jag vill ha en sån där traktor som aldrig går sönder så att företaget går i konkurs. Fast mobil då. Och inte en mobil som är lika stor som en traktor. Det är ju inte som att jag klarar mig utan telefon. Även om det hade varit lite nytänkande. Jag skulle bli fast vid internetet. Ensam i min lägenhet.
Inte precis så lockande. Men det är inte lockande att köpa en ny mobil heller! Varför ska saker gå sönder? Undra om det är mitt fel? Har jag inte varit snäll nog mot den? Har jag inte sagt godnatt tillräckligt ofta? Har den inte fått följa med på tillräckligt spännande äventyr?
Åh frågorna är många, och det är inte som om mobilen tänker svara. Den vägrar ju ens att blinka åt mig. Den får en chans till. Jag plockar isär den och låter den ligga och fundera på om den kanske ska fungera när jag kommer hem från skolan. Annars får det vara. Då får jag ägna dagen åt att försöka hitta en ny istället. Åh vilken dålig tajming.
Men allt som är kvar på kursen i skolan är tre genomgångar av texter, en text som ska skrivas, två böcker ska läsas och recenserar och det är allt. Sen är dom första 15 hp journalistik avklarade. Liiiite tufft.